Etiketter

,

vad is löv

vad is löv

Hej bloggläsare.
Jag började nyligen arbetsträna på Rundqvists tryckeri. Jag kommer kanske skriva på den här bloggen fler gånger så jag tänkte presentera mig och min problematik lite och sedan berätta om hur det är att arbetsträna här.

Mina främsta hinder för normal arbetsförmåga är orkeslöshet och motivationsbrist. Sådant som inte motiverar mig blir inte bara lite tråkigt utan nästan oövervinnerliga hinder. Om jag pressar mig för mycket utöver min energinivå, som är sjukligt låg, får jag betala tillbaka med ångest och annat psykiskt illamående.
Jag har lärt mig att leva med detta, anpassa mig till min situation och lever ett ganska lyckligt liv. Så länge jag tar hänsyn till mina begränsningar tar mina begränsningar hänsyn till mig.
Med små steg i taget kan jag göra framsteg och nu har jag nått nivån där arbetsträning är aktuellt.
Ett studiebesök på Rundqvists tryckeri anordnades med hjälp av arbetsförmedlingen och eftersom jag gillade vad jag fick se så sitter jag nu här och skriver.

En av sakerna som lockade mig att komma till Rundqvist var bredden av sysslor som fanns tillgängliga. För det första, saker man skulle kunna förvänta sig av ett boktryckeri så som att trycka, skriva och arbeta i datorprogram för bild och layout.
För det andra återvinningsarbetet som görs. Av saker som blivit liggande tillverkas block, det scrap bookas (eller skräpbokas som Chefen fyndigt kallar det) och allt möjligt inkorporeras i konst.
För det tredje är tryckeriet fullt av gamla bortglömda skatter från tidernas (eller åtminstone tryckeriets) begynnelse. Böcker som tryckts, klichéer (som jag nu fått lära mig är något man använde för att trycka bilder) och annat material bara väntar på att bli framtagna ur lådor och studerade.
Utöver allt detta så håller ett museum på att växa fram. Än så länge främst längs väggarna men jag hör också att ett rum håller på att färdigställas för ändamålet

Tryckeriet har även en gård som inte verkar användas så jättemycket. Tryckning är ju ett inomhusarbete. Förra veckan kände jag mig lite mindre kreativ och frågade jag chefen om det var ok att jag tog mig en koll på gården. Jomenvisst. Det gick bra.
Där hade höstlöven just bestämt sig för att marken var en bättre plats för dem än trädens grenar. Jag frågade om det var ok att jag krattade lite löv den dagen.
Chefen blev lite förvånad. Lövkrattning, gårdsskötsel och andra vaktmästerliga sysslor ingår egentligen inte i arbetsträningen. Det sköter Chefen och Chefen själva. Arbetsträningslaget sätts inte på sysslor bara för att få sysslor gjorda. Vi exploateras inte som obetald arbetskraft.
Men om jag ville så visst fick jag kratta löv. Det blev en trevlig stund utomhus med lite kroppsligt arbete, något som lockade mig just den dagen.

Idag har ju naturligtvis fler löv fallit av träden och arbetet verkar ogjort men det var stimulerande arbete för dagen. Idag regnade det och utomhusarbete skulle varit ruskigt otrevligt. Istället satte jag mig ner att skriva. Löv kanske jag krattar en annan dag om jag känner för det. Det är just det som är skönt. ”Om jag känner för det.”
Jag aktiveras med det som motiverar mig. Utan specifika prestationskrav, och med så många olika saker att göra här, blir det inte tungt att komma hit. Även när jag inte är här funderar jag ibland på saker att göra här. Och om jag inte själv vet vad jag ska göra när jag kommer hit hjälps jag att hitta något. Varje arbetsdag blir meningsfull för mig personligen.
Konkoktor

Advertisements