Etiketter

, , , ,

Eftersom jag drömmer om att bli författare söker jag då och då runt på internet efter tips på hur jag kan bli bättre på att skriva. På många ställen tipsar man om att använda indexkort (index cards) när man ska skriva en berättelse. Jag tänkte undersöka hur det är att göra det.

Steg 1: Skaffa indexkort
Jag letar först på eBay. Korten är billiga men frakten är dyr. Hittar ett enstaka ställe med billig frakt men leveransen beräknas ta en månad. Inte direkt en lösning om jag vill börja idag. Jag ska söka igen lite senare. Jag kanske gjorde någon sökmiss. (Har i efterhand sökt lite mer grundligt med liknande resultat som tidigare. Bestämmer mig för att eBay får vara reservlösning om jag inte hittar vad jag söker någon annanstans.)

Jag frågar Eva om hon vet var man får tag på indexkort. Hon brukar ha koll på lite av varje. Detta vet hon dock inte vad det är. Jag förklarar att det är blanka (tomma, inte glänsande) kort av lite tjockare papper. ”Ungefär så här stora” måttar jag upp med händerna. ”Men storleken är inte jätteviktig.”

”Här.” svarar hon då. Vi befinner ju oss i ett tryckeri. Papper finns det gott om och skärmaskin finns också att tillgå. Att skära till papper av rätt tjocklek till rätt storlek skulle inte vara några problem. Jag blir lite tveksam. Jag vill inte slösa på prima papper. Eva hittar en hög spillpapp. Nja tänker jag. Det är ju fint, linnepressat papper. (Men det var en stor hög och lagom storlek.) Till slut hittar Eva en papperskloss som använts för att provköra limbindningsmaskinen. Hoplimmad både fram och bak. Det är rätt tjocklek på pappret, lagom stora och ingen chans att de kommer till användning till något annat. Jag går med på att använda dessa.
(Här underskattar jag nog arbetslagets uppfinningsrikedom. Pappklossen hade säkert fått nytt liv som något annat så småningom. Nu fick den i alla fall leva som verktyg för min kreativa process.)

Eva går till skärmaskinen och kapar av en av de limbundna sidorna. Det kvarvarande resultatet är ett block av kort som lätt kan dras loss.

Redan innan jag har börjat använda indexkorten har de lärt mig något om mig själv. Jag är dålig på att ta för mig. Jag tänker: ”Detta skräp är inte tillräckligt fult för mig. Det kanske fortfarande kan användas till något.” Utan att tänka på att det kanske är just jag som borde använda det till något. Jag åtgärdar detta åtminstone delvis genom att lägga beslag på högen med fint spillpapper. Efter att ha frågat om lov först.

Återanvändning förlorar ju sin mening om man inte använder. Annars blir det bara återliggande.

Konkoktor

Advertisements