Etiketter

, , ,

För ett tag sedan överansträngde jag mig. Inget farligt. Jag är av lång sjukdomstid väl tränad att känna igen överansträngning och reagerade innan någon större skada hann uppkomma. Jag insåg att något behövde göras men visste inte riktigt vad. Bestämde mig för att hålla utkik i min vardag efter orsaken.

Det var med hjälp av min arbetsförmedlingshandläggare… Nej, ush vilket långt ord. Vi bryter där och hittar på att ”Skip” nu är slangnamn för arbetsförmedlingshandläggare. Nå. Åter till ämnet.

Det var med hjälp av Skip och Eva under vårt senaste möte som jag insåg vad jag gjort för fel. Jag hade arbetat på som jag brukar med mina kreativa processer. Planterat dem i mitt huvud och sedan låtit dem surra runt där dygnet runt. Det har fungerat när jag endast haft mina privata processer men nu har jag ju flertalet kreativa verk under arbete på jobbet också. Jag har alltså tagit med jobbet hem. Inte lämnat jobbet där det ska vara. På jobbet.

Lösningen? Inte så svårt när man väl sett problemet. Jag lämnar jobbet på jobbet. Om någon jobbidé skulle dyka upp på min fritid skriver jag ned en kort notering och slår den sedan ur tanken tills jag kan bearbeta den vid nästa arbetstillfälle. På min fritid ska endast mina egna, icke jobbrelaterade, kreativa processer surra i huvudet.

Vi kom fram till att min arbetsförmåga har ökat men att jag slösat den och riskerat att förstöra min redan existerande arbetsförmåga genom att gå långt utöver den. Vi kom fram till att om jag slutade arbeta på min fritid så kunde jag istället öka min tid på jobbet. Inte så mycket till att börja med. Kanske en eller två timmar extra i veckan.

Och så kom det sig att överansträngning ledde till ökad tid på jobbet. Den blottlade ett problem inte bara höll mig tillbaka utan även hotade de framsteg jag redan gjort. Misstag ledde till lärdom. Så se till att du anstränger dig lagom. Din ork är en resurs och om den förvaltas vist kan den räcka längre.

Konkoktor

Advertisements