Etiketter

, , , , , , ,

Det är många som hört av sig och undrat: Vem är denna Valborg?
Och vad vill hon egentligen Nisse?
Tyvärr måste vi tillsvidare bli er svaret skyldig – vi vet helt enkelt inte.
Allt vi vet så här långt är att hon kom som en vårvind, ett riktigt yrväder om än utan höganäskrus runt halsen. Fripassagerare i Faruqs ficka, klev hon kavat upp på fikabordet och krävde att få träffa Nisse.
Något buskablyg, eller snarare f(l)ickablyg (Nisse reser för det mesta i undertecknads ficka) äntrade även Nisse bordet och innan han visste ordet av, hade han Valborg runt halsen. Hon såg Nisse djupt i ögonen och viskade något vi andra inte hörde.
Oj!
Nisse vart så överrumplad att han hoppade rakt i kakburken.
Och Valborg efter.
Hon fick helt enkelt hjälpa Nisse att ta sig ur burken, för där kunde han ju inte vara och krossa våra kakor.
Skam å sägandes försvann Nisse därefter raskt från fikarummet och Valborg stod snopen kvar.
Vi får väl se hur det går det här.
I vilket fall som kan vi rapportera att Nisse senare under kvällen sågs sjunga ihop med Klichémanskören nere i sätteriet. Mer om detta ser du i dagens bildspel.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Orden ”hon kom som en vårvind” är förstås delvis hämtat ur och en travesti på första raden i Hjalmar Gullbergs (1898-1961) dikt ”Kyssande vind”:

Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.

Även Carlsson, från August Strindbergs (1849-1912) ”Hemsöborna”, återfinns i dagens post. Det var han som ”kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen”.

Advertisements