Etiketter

, , ,

Fotograferad humla och klichéhumla, båda återfunna på Rundqvists.

Den satt och slöade på fönsterbrädet en av de allra första varma dagarna. En tjock och luden humla – en sån där som enligt aerodynamikens lagar inte borde kunna flyga.
Eva, som är en godhjärtad själ, förbarmade sig över den lilla slöa Bombus Vad-det-nu-kan-vara-för-art och såg till att den fick komma ut i det fria igen.
Fast först plåtade vi den förstås.

Hur var det nu med den dåliga flygförmågan då.
Jo, problemet är att humlans vingar är alldeles för små jämfört med den tunga kroppen som därtill inte ens är strömlinjeformad.
Humlans aerodynamiska egenskaper är helt enkelt för dåliga för att den ska kunna flyga. Fast det vet ju inte humlan, så den flyger ändå.
För några år sedan listade dock forskarna ut hur humlan bär sig åt. Genom att skicka in humlor (eller andra insekter) i vindtunnlar där de får flyga i stark motvind, så att de i princip flyger på fläcken, och samtidigt videofilma alla vingrörelser etc – kom man på humlornas knep.
Det kallas ”fördröjd vikning” och har något att göra med hur vingarna vinklas, framkantsvirvlarna som uppstår vid vingspetsarna och luft som ”återanvänds”.
Exakt hur det hela det hela går till, är vi inte naturvetare nog att förklara. Vill du själv ge dig i kast med att förstå lite bättre, så läs artikeln ”Myten om att –humlan inte kan flyga” i Allt om Vetenskap.
Mer om humlor (på latin Bombus) finner du på Humlesidan i Artdatabanken. Där får du även hjälp med att artbestämma på ett enkelt sätt. Testa!

Nu är det dags att börja räkna ner inför en ny arbetsvecka. Mindre än två veckor kvar tills vi ska vara med på à la London Göteborgs designmarknad, så vi har att göra!


Även idag bjuder vi på ett litet passande musikstycke, klassiskt den här gången: ”Humlans flykt” av Nikolaj Rimskij-Korsakov, framfört av James Galway på flöjt och Philip Moll på piano.

Advertisements