Etiketter

, , , , , , , ,

Detta bildspel kräver JavaScript.

– När gommen går upp i brygga, då är maten perfekt!
Det råder spänd förväntan då större delen av invånarna i Rundqvists huset samlas utanför Göteborgs Wok för att gemensamt smörja kråset.
Eva och Mikael tyckte att det behövdes en rejäl lunchutgång efter den gråblöta vinterns alla influensa och förkylningsomgångar, så – ”it’s on the house”.
Ja, Rundqvists huset då.
Men än är det några som inte hittat hit. Vi pejlar stämningen lite under tiden.
– Hur känns det så här inför lunchbuffén, frågar vi överste matexperten C, som står närmast.
– Ja, hur ska jag säga, hm … Vart ska det leda det hela? Hur ska allt sluta? Hur ska man känna sig efteråt?
Vi lämnar C, som fortsätter att tala i hungriga tungor för sig själv.
– Det är första torsdagen i mars, svarar överste matexperten L.
– Jaha, så du förväntar dig ärtsoppa då?
– Nej, det är Smålands nationaldag ju!
Och? Inte blir vi klokare av att han därefter börjar yra något om att ”sätta en smålänning på en sten”.
Karl-Oskar, ja tyar inte mer
Att fråga herr P visar sig heller inte vara någon idé. Han står fortfarande med ansiktet i frågetecken och försöker visualisera överste matexpert C:s tidigare uttalande om hur ”gommen går upp i brygga”.

Lunch 15

Nu behöver vi inte äta på en vecka – minst!

Så, äntligen är alla lunchgäster på plats och vi börjar köa in i restaurangen. Det tar lite tid, det är många som tänkt sig att lunchwoka. Men så småningom får vi våra brickor, hittar vårt förbeställda låååååånga bord och yes, matjakten kan börja.
De mer rutinerade bufféwokarna styr snabbt kosan till sina favoritbunkar och börja lassa tallrikarna fulla. De mer försiktiga, läs undertecknad, cirklar runt lite i mellanrummet och tar sedan sikte på sushin.
Inte riktigt ”my cup of tea”, men en eller två små ”rullader” kanske är en bra start? Något att knapra på medan jag försöker låta detta överflöd av mat sjunka in. Ja, rent visuellt då.
– Mmmmm, mmmm, njuter överste matexpert C som hamnat på stolen bredvid.
– God gomföda! Över förväntan, fräscht och gott – inte det vanliga lunchslafset.
– Fem plus!

En liten räka blev det över.

En liten räka blev det över.

Det är någonstans här som jag helt tappar greppet om situationen. Den närmaste en och en halv timmen ägnas åt koncentrerat ätande, allt medan staplarna av renskrapade tallrikar växer.
Lite glassbuffé på det och (jo, lite glass slinker alltid ner emellan…) det är dags att försöka få de mest hängivna matentusiasterna att sätta ett slutbetyg på lunchupplevelsen.
– Jag blev lite för mätt, känner mig lite däst, muttrat överste matexpert C.
Jaha, och det är restaurangens fel? Du kanske inte skulle ha ätit så mycket då?!
Till slut enas i vart fall matexperterna C och L om att det åtminstone är en fyra plus. En stark sådan.
Vad övriga anser orkar jag inte ens fråga om.
Gick in i paltkoma, liksom …

Mätta och belåtna rullar så det stora gänget rundqvistare ut från restaurangen och iväg mot nya äventyr. Alla utom dam J, som envist satt kvar vid bordet.
Och har hon inte slutat äta, så sitter hon väl där ännu.

Lunch 30

Några kvarter längre ner, rättare sagt i Brunnsparken, pågår också utfodring. Nu måste jag sätta mig och vila magen lite …

Advertisements