Etiketter

, , , , , , , , ,

20150512_101421Somliga cyklar i dyblöta skor, säg vad beror det på?
Jo, de har tydligen inte levt tillräckligt länge i Blöteborg för att veta att man när som helst kan hamna i en gigantisk attackskur. Att man ratar gummistövlarna för att det bara ser lite duggregnigt ut innan man beger sig ut är ett beslut man bittert ångrar då det någon minut senare fullkomligen vräker ner vätska från himlen. Turen till jobbet tar en dryg kvart om det inte är för mycket motvind, vilket det faktiskt bara var lite lagom av idag. Med mina hypertänkande och högkännande superhjältelika drag hinner under den tiden mängder av känslor och tankar vräka genom skallen, de smattrar likt regndropparna på hjälmen – i vilken det låter som om man befann sig i en eldstrid. Här är en del av dem:

– Tacksamhet över valet att ÅTMINSTONE ta på både regnbrallor och vattentät jacka.
– Irritation och en smula bitterfittighet över att det satjävelspisset ska börja precis när jag kommer utanför dörren (och att det givetvis lugnade sig när jag kom fram).
– Det är gott åt mig-tanken, det är straffet för att jag inte gick när jag tänkt gå, utan kom på att jag ju skulle ha med fotbollsutrustning och käk för att hinna till en match i kväll. Så går det när man är sen! HA! Gott åt mig!
– Utsatthetskänslan då det inte går att skydda sig på nåt sätt där på cykeln – jag kan inte veva upp nån ruta, inte dra på en värmefläkt, inte fälla upp nåt paraply, har ingen presenning att lägga över mina saker, det enda jag kan göra är att böja ner huvudet så det inte regnar rätt i ögonen och pressa på tramporna lite till för öka tempot, så vattenmängden jag utsätts för minskar något genom att korta tiden under öppen himmel.
Förakt mot min utsatthetskänsla. Sicket gnälligt i-lands-svin jag är som beklagar mig över utsatthet för att det råkar bli lite blött när jag cyklar. Osmakligt och bortskämt. Usch! Jag skäms lite.
– Oro över värdesaker i väskor och fickor. Hur pass mycket vatten tål en skinnväska, och är en seglarjacka vattentät eller bara vattenokänslig?
– Flyktbehovet och kampen emot det – att stå emot instinkten att smita från den ytterst osköna situationen och bekämpa begäret att bara vända cykeln och åka hem, krypa in i torra kläder och gräva ner mig under täcket igen.
– Jag är bannemig dummare än jag vill tro-insikten. Jag märker hur blött det börjar bli i skorna, som faktiskt är ganska vattentäta, vilket verkligen märks då de börjar fyllas av det vatten som forsar nerför de vattenavvisande byxorna, rakt ner i de låga skorna… Hur tänkte jag där? Regnbrallor och låga skor = oerhört dum kombination!!!
– Uppgivenheten då jag bara ger upp försöken att väja för kompletterande nedblötning från andra håll än uppifrån, eftersom jag redan blivit överraskad av djupa vattenpölar, inte haft möjlighet att cykla runt vissa då de täckt hela cykelbanan, och jag dessutom blivit nerstänkt av förbipasserande bilar.
– Accepterandet av dyblötheten som en del av mig idag…

20150512_101936När jag väl kommer in på jobbet inser jag att jag inte överdrivit upplevelsen av mängden vätska som jag utsatts för då jag hör det klafsande ljudet från insidan av mina skor som är fyllda av vatten. När jag sen tar av regnkläderna ser jag en ny mönstring på mina brallor, som bara var enkelt grå när jag gick hemifrån. Nu har de antagit en ny design med mörkare partier i både skrev och i bensluten, någon form av ombre-toning helt enkelt. Snyggt? Njae, det är schysstare på hår än kläder tycker jag nog. Skönt? Nej! Som tur är finns det knegarkläder och jag har extra skor på jobbet så jag slipper i alla fall gå barfota med rumpan bar resten av dan.
Hoppas mina kläder som hänger på tork i duschen och skorna som får en varmluftsbehandling hinner torka tillräckligt innan jag ska ut och blöta ner dem igen …

johanna

Advertisements