”Någonting att äta, någonting att …”

En äkta gourmand hittade vi bland Rundqvists klichéer och gjorde ett litet tryck med. Mums!

Min tid som bloggskrivare lider mot sitt slut här på Rundqvists Boktryckeri. Innan jag lämnar byggnaden här nere vid Getebergsäng, tänkte jag avsluta med ett inlägg som möjligen gör den långa mörka årstid som nu väntar oss något lindrigare.
Som en liten trilogi då och avslutning i den senaste tidens inlägg: 1, 2, här i bloggen, har vi nu nått fram till det kanske allra njutbaraste.
Skolmedicinen kallar det ”det orala behovet”. Här på första våningen på Rundqvists trängs en rad klichéer från förr som behandlar nämnda ämnen, se bild ovan.
Från en gourmet då till alla andra gourmeter: En liten guide till höjdpunkterna i den kommande månadens matdagar i almanackan.

Oktober bjöd på potatisdagen och hackkorvens dag. Tittar vi in i november erbjuder den tio hela dagar att låta gommen ställa sig upp lite extra i givakt. Låt oss hoppa in 22 dagar i november till att börja med och vad väl finner vi där: jo, Wienerbrödets dag. När göteborgsskyarna känns som allra gråast och den rullgardin som heter november är helt neddragen, varför inte gå i närkamp med det där som kallas för Plunder på tyska.
Wienerbrödet sägs ha sin ursprung i bageristrejken 1850 i Danmark. Strejken bland de danska bagarna gjorde att man var tvungen att anställa bagare från andra länder. Då kom ett par gesäller från Wien i Österrike väl till hands. Enligt historien skall en bagarlärling ha glömt att knåda in smöret i bulldegen och försökte då lösa det hela genom att kavla in det i efterhand. Han kavlade och vek, kavlade och vek – och så var den frasiga bullen född. Plunderteig kallades tekniken på tyska och eftersom den kom från Wien kallade danskar det för wienerdej och det bakade resultatet blev följaktligen Wienerbröd. På engelska kallas dock bakverket helt enkelt för Danish Pastry eller Danish.
Bästa wienerbrödet i Göteborg? Ja, slår något Steinbrenners wienerbröd på fingrarna får ni gärna lämna en rad i kommentarsfältet nedan.

”Flygande Jacob” känner kanske många av er till men hur är det med ”Skuttande Jacob”? Den 5 november infaller kaninköttets dag i almanackan. Kaninkött är fortfarande en lite exklusiv angelägenhet i Sverige. 60 stycken kaninuppfödare finns det i landet. I Sydeuropa är kaninkött ett etablerat inslag i charkdisken men här i Sverige ses kaninkött fortfarande som ett kontroversiellt inslag.
”De förbannade hoppkaninerna har förstört mycket för oss” säger exempelvis Gösta Johnsson som driver Vreta Kaningård utanför Enköping, en av Sveriges tre godkända kaninslakterier i en intervju gjord av Johan Joelsson.
Gösta fortsätter: ”Men folk börjar sakta inse att kaninerna inte är en leksak utan en maträtt”.

Sist i november avslutar vi med en mattema dag som känns synnerligen relevant i dessa oroliga tider då vi människor har lite svårt att hålla sams: Kåldolmens dag den 30 November. En hyllning till vårt mångbottnade kulturarv och den svenske kungen Karl XII. En påminnelse om hur det där med kultur och varför inte matlagning, är något som utvecklas i samspel med omvärlden och inte är en isolerad företeelse.
Historien får lätt Karl X11 att framstå som en kung som enbart ägnade sig åt att kriga men han var också vår första mångkulturella kung. Kåldolmen kom hit till Sverige efter Karl XII:s långa vistelse i Turkiet.
Det första receptet finns att hitta i Cajsa Wargs kokbok från 1700-talet, där man lagade rätten på vinblad som man gjorde i Turkiet. Att laga den på kål är en försvenskning, och gör kåldolmen till en blandning av turkisk och svensk kultur. Väl värt att tänka på då när ni väljer att lägga upp några läckra kåldolmar på tallriken.
Förslagsvis ackompanjerad av tonerna till Jimmy Webbs ”When can Brown Begin”.

Fler mat-temadagar att hålla koll på i november: 7 nov – Kladdkakans dag, 11 nov – Chokladens dag, 13 novr – Smörgåstårtans dag, 14 nov – Ostkakans dag, 16 nov – Mångkulturella matdagen, 17 nov – Napoleonbakelsens dag.

 

Annonser

Twy, twy för badefettan!

Etiketter

"tvål och tvagning, Cremosin, Karl Salomonsson, Lortsverige, Rundqvists, Rundqvists Boktryckeri

Vi har tidigare här i bloggen gett er en uttömmande historik och guide över Göteborgs offentliga toaletter genom åren. Nu tänkte vi ge er en liten uppföljning i det där man behöver bruka och utföra efter man lämnat wc:n, nämligen ”Tvål och tvagning”.
I omslag av specialtillverkat papper finner vi på hyllorna här på Rundqvists Boktryckeri den nätta lilla skriften ”Något om tvål och tvagning”. Tryckt i ett tusen exemplar år 1978. Författare är förre rektorn Karl Salomonsson som på 16 sidors kåserar med frisk och vederkvickande ton om svenskens förhållande till renhet och bad från mitte av 1900-talet och bakåt. Kåseriet hölls ursprungligen i anslutning till tvålen Cremosins 50-årsjubileum.

Det är kanske svårt att tänka sig i dagens västerländska värld där minsta lilla kroppsodör går att neutralisera med dofter: att renhet och bad förr inte alls var en självklarhet. Entré då för Ludvig Nordström. ”Skåningen är skitig” var en av många saker han noterade och skrev ner på sin berömda reportageresa ”Lortsverige” år 1938. Ludvig Nordström reste från norr till syd i Sverige för att studera hur svensken skötte sin hygien och bostadsförhållanden. Det som framförallt kommer fram är hur svårt det är att få svensken att bada regelbundet: ”Nästa generation om ens den, får väl som boskap drivas fram till badreformen” skriver Ludvig med lätt surmulen ton.

Karl Salomonsson skriver vidare i ”Tvål och Tvagning”, att svenskens motstånd till att tvätta sig och bada bottnade i både religiösa motiv och inte minst ekonomiska. Priset för en tvål tidigt 1900-tal var 5 öre. Vilket låter synnerligen billigt idag. Betänk då att timlönen för en genomsnittlig svensk arbetare vid ett tegelbruk denna tid var 21 öre så kan ni göra matematiken själva. Julbadet varje år var det enda obligatoriska badet för svensken. I julbadet låg dock den religösa inramningen som följde på julen. Julbadet skulle helt enkelt bestråla den den badande för bättre hälsa och karma under det kommande året.

Lögaredagen –Lördagen – blev den enda dagen svensken riktigt tvättade sig under veckan. Utomhusbad var inte heller vidare populärt här trots de kallbadsentuasiaster som började träda fram i Europa från 1700-talet och framåt.
”Twy, twy för badefettan!” erinrar sig exempelvis Karl Salomonsson att han och hans kompisar sa innan de spottade tre gånger bakom ryggen för att besvärja de trolltyg som sades finnas i öppna vatten.

I takt med att välståndet ökade i Sverige under 1900 talet så ökade också svenskens hygien. Badrum inreddes i varje stuga på landsbygden och svensken utförde tvålinköp i allt större utsträckning. En liten skiljelinje verkar vara den sofistikerade och exklusiva tvålen Cremosin som kom 1923 och signalerade en mer väldoftande framtid.
”Cremosin gör huden fin! sa mormor. Hon älskade att skämta med reklamrim. Rent blir värsta svin i löddret utav Cremosin” står det exempelvis i en gammal reklamannons för Cremosin.

Lite skit rensar magen brukar det ju heta. Fjärran är dock den tid då dagligt tvättande ansågs skadligt för huden i Sverige. Då man höll sig från att tvätta sin syndiga lekamen och till och med, som Karl tillägger i boken med lätt skabrös ton, ”nästan ansåg det syndigt att tvätta sig mer i röven än i ansiktet”.
Mot slutet av ”Något om tvål och tvagning” hemfaller Karl Salomonsson nästan till någon form av motsägelsefull nostalgi.” Tvål och tvagning har i våra dagar en helt annan omfattning än vad fallet var i den så kallade gamla goda tiden” skriver Karl som om han nästan saknar den smuts som flytt.
Kanske var det så att bevarandet av orenlighet och smuts blev någon slags trygghet. I en värld som var allt annat än tryggare än världen av idag.

Läs även: ”Ett litet men ytterst viktigt inlägg för nödställda”.

Eta chelé mé treché i veboà – en titt på Bardot

Etiketter

#filmstjärnor, Bardot, Brigitte Bardot, Eta chelé mé treché i veboà, Frankrike, klichéer, Rum 6, Serge Gainsbourg

Brigitte Bardot från filmen ”Rum 6”, 1962.

Bob Dylan tillägnade henne sin första sång. Lennon och McCartney vill ha med henne i en film och, vad vi förmodar var, en gnistrande vinternatt så frågade hon sin dåvarande pojkvän Serge om han inte kunde skriva den vackraste kärlekssången som gjorts.
Resultatet blev den sång som mer än väl illustrerar sextiolets kärleks- och sexrevolution: Je t’aime…moi non plus. Nu var det Jane Birkin som fick stå för kanske pophistoriens mest klassiska stön inspelat i en skivstudio men det var för Brigitte Bardot Serge Gainsbourg skrev låten.

På bilden ovan  ser ni just Brigitte Bardot glittra med ögonen. Bilden är från filmen ”Rum 6” från 1962 och finns som många andra konsttryck att beställa i Rundqvists webshop.
Rum 6 regisserades av Brigittes före detta man Roger Vadim. Häromveckan fyllde Brigitte Bardot 81 år och med facit i hand och i backspegeln är det lätt att se; utan Brigitte Bardot ingen Barbie, inga fullt lika plutande munnar och våra svenska Hollywoodfruar med Anna Anka i spetsen hade inte haft det lika lätt att hitta sin look. Bakom alla självporträtt och selfies vi väljer att lägga ut på dom sociala medierna idag så vilar också någonstans Frankrikes forna stilikon där i bakgrunden.

Sedan snart fyra decennier så är Brigitte Bardot dock fjärran från lolitan från förr. Sedan hennes utgång ur filmens värld 1973 så har hon ägnat större delen av sin tid åt vara djurrättsaktivist och inte så sällan vara en anhängare av högerextremistiska krafter.
”I gave my beauty and my youth to men. I am going to give my wisdom and experience to animals” står det på en sida över Brigitte Bardot citat som ger en liten glimt av Birgitte Bardots kursändring, där en gång på sjuttiotalet.
Låt oss ändå slutligen i detta inlägg minnas Brigitte Bardot från 50- och 60-talet. Vill man plocka fram sin inre frankofil så är många av hennes musikaliska inspelningar från sextiotalet, främst då signerade Serge Gainsbourg, utmärkta små vägledare till om ni vill lära er att äntligen ”eta chelé mé treché. Hör exempelvis Contact från 1968 och hör en låt som fortfarande låter oerhört modern idag.
Eller varför inte bara luta er tillbaka såhär i höstetid och lyssna på när Brigitte i den ömma chansonen Un jour comme un autre guidar oss från en båt i Paris.

Brigitte Bardot 1968.

Lite mer: Ni känner väl igen frasen ”Eta chelé mé treché i veboà”, den gamla skolfranska förvanskningen av ”Äta gelé med träsked i vedbon”. Säg det några gånger i snabb följd och det låter som om du börjat tala flytande franska.

Läs mer om ”Rum 6” av Roger Vadim, 1962. Engelsk titel: Love on a Pillow, originaltitel: Le repos du guerrier.

Mitt första Konsttryck – vilket intryck!

Etiketter

Artcaching, bipopulär, konsttryck, Rundqvist & co

Det finns en första gång för allting.
Ens första fotbollsmål, ens första kyss, och … ens första konsttryck.
Jag har nu varit på Rundqvists Boktryckeri några månader men varit lätt avvaktande till det där med konstryck och att trycka med typer. Tänkt att jag inte varit rätt …typ. Kan man ge sig kast med konst utan att ha någon större bakgrund inom det eller visat det något större intresse tidigare?
Nu pågår Rundqvists Artcaching för fullt ute på Göteborgs gator och torg. En slags gratis konstjakt där vi vill upmuntra lite till att släppa fri konsten.
Vad händer när man tar bort gallret i galleriet? Vem avgör vad som är konst?

Mitt konstryck börjar med en ordlek. Jag är journalist.
B…I…populär. En lek med ord. Ett litet roligt inlägg i diagnosdebatten. För en stressad samtid där alltfler verkar bli tillskrivna en diagnos. Johanna kommer med lite input. ”Jag vill också vara Bipopulär” landar det till slut på. Jag vill också vara med och leka med dom andra barnen.
Dags att se hur iden ska gestalta sig som tryck. Jag börjar leka med typerna. Jag placeras överst i ensamt majestät. Också blir oxå och läggs sidledes. Ett mönster börjar ta form. Nu gäller det bara att få rätt cicero, dvs rätt storlek. Till slut är jag nöjd.

Dags att välja färg. Ljusblå blir valet för en något dovare bakgrund på affischen. Grönt färgen för bokstäverna så den bipopulära känslan möjligen landar lättare hos betraktaren. När så färgen kavlats ut på tryckvalsen är det dags att lämna över allt till avdragspressen för att se hur resultat blir. Nja. Det första provtrycket ser mer ut som livsmedelsreklam för billig charkuterivara hos en valfri mataffär än ett faktiskt konsttryck. Gör om. Gör rätt. Beigt blir nu valet som bakgrund istället. En liten nätt äldre man med hatt läggs till mellan ”Oxå” och ”Vara” för att göra orden och trycket mer levande.

Plötsligt börjar något hända. Efter tredje provtrycket utbrister jag: Ja!
Nu känns det som ett konstryck.
– Det här är ju kul!, hör jag en röst inom mig säga. Känslan av att gå från en vag idé i huvudet till ett färdigt konstryck med symmetriskt mönster och färger som ger allt vingar är ganska så speciell.
Möjligen kommer jag inte helt konvertera till tryckkonstens värld nu eller revidera min lätt distanserade hållning till konst efter detta. Men det är inte heller poängen. Poängen är, inbillar jag mig, att kreativiten öppnar en dörr någonstans inom en. När du gör ditt första konsttryck. Och hur allt lite binds samman med den där frihetsupplevelsen jag hade som fyraåring. När mamma släppte iväg mig själv på cykeln och jag alldeles lycklig trampade iväg full av energi.
Hur världen genast hade blivit lite öppnare.

Okänd frackman fascinerar och förbryllar

Etiketter

bildkliché, kliché, konsttryck, man i frack

Vem är den mystiske småväxte frackmannen? Här tryckt som ”upprepat motiv” – till salu i vår webshop..

En bild säger mer än tusen ord heter det. Frågan är om uttrycket någonsin varit så passande som för på bilden ovan. Blicken, kroppspråket, en närvaro av nästan elektrisk karaktär strålar ut från den mystiske lille mannen i frack. Var han en rysk filosof bosatt i Göteborg med avsikt att förändra kulturlivet i grunden? Var han en något kontroversiell dirigent av Göteborgs symfoniorkester som stundtals började impovisera hej vilt mitt inne i konserten? Den ena historien efter den andra rullas upp innanför ögonlocken när vi närstuderar ”frackgubben” som finns i tryck här på Rundqvists webshop.
Vidare efterforskningar om vem ”Frackgubben” är har inte lett oss någonstans. Vi trodde möjligen att boktryckare Agne Rundqvists gamla praktverk ”Anthologia Gothoburgensis” skulle lösa gåtan, men icke.
Vi vänder oss därför till läsare av denna blogg om ni kan ge oss någon hjälp på traven.
Vem är den mystiske mannen i frack?

Ett litet men ytterst viktigt inlägg för nödställda

Etiketter

Älvsborgs fästning, En liten men dock ytterst nyttig bok, Göteborg, HittaToaLätt, Lars Nyström, Lasse Nyström, offentliga toaletter, Uriliften

Att vi på Rundqvists vurmar för god mat har kanske en del av er noterat vid det här laget.
När så vår gom har njutit och vår magsäck belönats med godsaker råkar vi stundtals liksom, och låt oss citera, ”många av staden Göteborgs innevånare i den nödsituationen att de måste uppsöka en, vad vi vanligtvis kallar bekvämlighetsinrättning”.
Precis dessa rader går att läsa i ”En liten men dock ytterst nyttig bok” vilken vi påpassligt nog har här i bokhyllan på Rundqvists.
Boken trycktes i en ansenlig tredje upplaga på ett tusen exemplar på Rundqvists 1977. Boken var tänkt att tjäna som en guide för Göteborgarna till dåtidens offentliga toaletter i Göteborg. Tryckt i beigt så kallat smutstitelpapper så ryms boken perfekt i bakfickan att ha till hands när … baktankarna kommer på plats.

I ”En liten men ytterst viktig bok” går Lars Nyström på fyrtiosju sidor igenom dåtidens offentliga toaletter i Göteborg och hur lämplig kutym bör se ut vid ett besök på dessa ställen. Lars Nyström väljer att dela in toaletterna i fem kategorier: i kategori A finns Centralstationen och övriga järnvägsstationer, i kategori B rådhuset och andra hus inom statliga myndigheter, i C museum och bibliotek. Insprängd bland all text finns även ett antal vackra teckningar signerade Lars. Speciellt sticker den ståtliga ”två-mans kuren” från 1965 vid Lilla Torget ut lite extra. Jämfört med nutidens rakettoaletter på Avenyn där Klaustro Fo Bin knackar på dörren så känns två-mans kuren som ett smärre underverk av skönhet, elegans och luftighet. Kuren på lilla torget var som många offentliga toaletter denna tider något mer anpassade för män. Något Lars i boken beklagar och som i vissa fall kunde ”försätta dåtidens quinnor i mången verkligt prekär situation”.

Urilift vid Valand. Foto: Albin Olsson

Frågan är hur mycket bättre det är idag?
En snabb blick på dagens offentliga toaletter lämnar en hel del att önska. Den beryktade Uriliften som finns på Kungsportsplatsen och Vasaplatsen är anpassad för just män och skulle Gudrun Schyman gå i närkamp med de 69 toaletter som finns i Göteborg så skulle viss indignation säkert uppstå.
Vill man hitta en modern version av Lars Nyströms bok så lär man dock bita i gräset. Det närmsta som tar vid Lars gärning är den app kommunen tagit fram i samarbete med Sveriges mag- och tarmförbund. Appen heter ”HittaToaLätt” och finns att tillgå i Göteborg, Malmö Stockholm och Kalmar. Med ”ToaLätt” i mobilen så ska man snabbt kunna hitta närmsta offentliga toalett på stan när far och morvattnet tränger på. Appen togs fram då över 900 000 svenskar har en överaktiv blåsa och behöver snabb vägledning på stan.

Om Lars Nyström själv verkar inte finnas så mycket nedskrivet. En googlesökning ger oss en kort biografi men inte så mycket mer.  I en värld utan toa-lett appar och innan informationsteknologins intrång i världen kan hans lilla guide till de offentliga toaletterna varit nog så viktig.
Att ämnet låg Lars varmt om hjärtat blir man åtminstone varse om när han i boken beskriver känslan efter ett besök i kabinettet i Brunnsparken – ja, den klassiska pissoaren som numera inte finns:
”Stiger man en stilla solnedsgångsafton, befriad upp från denna underjord och låter blickarna spela mot väster, breder hamnkanalen ut sitt smutsglittrande vatten bort mot Götaälv där varv, båtar och master lockar med sina silhuetter och löften om färder långt bort till fjärran länder, där folken ännu inte välsignats med teknikens underbara framsteg, utan enkelt och chosefritt fortfarande gräver sina gropar i jordens sand.”

Mer om Lars Nyström:
Efter ytterligare lite ”djupgooglande” hittar vi ett litet hemma hos-reportage i Svenska Filminstitutets filmarkiv. Vintern 1955/56 besöker NUET, Nordisk Tonefilms journal, konstnären Lars Nyström som bor med sin familj på Älvsborgs färstning där han arbetar som tillsyningsman. Inslaget börjar cirka 08.47.

Efter regn kommer solsken – Smile!

Etiketter

Charlie Chaplin, filmstjärnetryck, Michael Jackson, Michael Jackson på Liseberg, Neverland, Rundqvist & co, Rundqvists Boktryckeri, Sagoslottet, Smile

”Smile though your heart is breaking, smile even though its aching …”
Det var en av Michael Jacksons favoritsånger. Såhär med facit i hand är det inte svårt att förstå varför. Tillbringade man en stor del av sitt liv att vinna tillbaka en förlorad barndom så känns det logiskt att Smile blev en sång Michael Jackson höll nära sitt hjärta. Musik som någon form av tröst. Som förkunnar att efter regn kommer solsken. Ska någon låt inom populärmusiken aspirera på titeln tröstevisornas tröstevisa är Smile en av toppkandidaterna. Låtens text kan visserligen idag kännas som hämtad ur en valfri modern självhjälpsmanual: ”That’s the time you must keep on trying Smile, what’s the use of crying” – Vad då Mia Törnblom liksom. Men. Kontrasten med den sorgsna melodin gör ändå att den passerar i mål. Låten är både ledsen och  glad.

Melodin till Smile skrevs 1936 av mannen ni kan se här bredvid på bilden från filmen ”Här vare hejsan”, 1961. (Kommer snart att finnas i Rundqvists webshop.)
Jodå, det var Charlie Chaplin som trollade fram dom odödliga tonerna till ”Smile”, som ingick i ”soundtracket” till stumfilmen Moderna Tider, 1936. Det fanns en musikalisk kompositör bakom Charlie Chaplins plirande pupiller. Något många idag inte vet. Texten skrevs, närmare 20 år senare, av herrar Geoffrey Parsons och John Turner.
Det har gjorts otal versioner av ”Smile” genom åren. Nat King Cole populariserade låten genom att göra den första versionen 1940. De flesta versioner av Smile har dock en tendens att förvandla låten till något av ett margarinmonster. Engelska gruppen The Peddlers version av låten är ett undantag. The Peddlers skalar av låten med en dov hammondorgel och sångaren Roy Phillips mäktiga barytonstämma gräver fram låtens inre kärna.

På Facebooksidan ”Det Gamla Göteborg” samlar man upp bilder från Göteborg genom tiderna. Precis när jag ska lägga dom sista raderna till detta blogginlägg får jag syn på en speciell bild från fredagen den 10 juni 1988 på sidan. På bilden står en då trettioårig Michael Jackson på vårt eget Neverland här i Göteborg – Liseberg. Han tittar upp mot Sagoslottet. Om någon dag ska Michael Jackson  uppträda på Eriksberg i Göteborg.
Här ifrån Rundqvists tryckeri skymtar vi både Liseberg och just Sagoslottet från våra fönster. Jag vet inte exakt vad det betyder men det känns lite som en händelse som ser ut som en tanke.

”Light up your face with gladness, Hide every trace of sadness.
Although a tear may be ever so near.”

Små fynd i skarven Södra Vägen/Mölndalsvägen

Etiketter

#Blogg100, Getebergsäng, Hobbyboden Secondhand, Mölndalsvägen, Mellgrens, Rundqvist & co, Rundqvists Boktryckeri, San Souan, Södra Vägen

Så här såg det ut en gång i tiden. Vykortet, poststämplat 1910, visar Mölndalsvägen, ”parti mot norr”. Källa: Stadsmuseet.

När bestämde ni er senast för att ta fyrans spårvagn, kliva av vid hållplats Getebergsäng och ta er en liten shoppingrunda? Aldrig, spekulerar vi att gemene läsare av denna blogg svarar på den frågan.
Vi som arbetar på Rundqvists passerar Getebergsäng, vid Lisebergs södra ingång, på väg till tryckeriet varje morgon. Området kring Getebergsängs hållplats, just där Södra Vägen slutar och där Mölndalsvägen tar sin början, tillhör den typ av oglamorösa gator man lätt bara passerar. När vädret möjligen inte är det bästa.
Här finns inga ängsliga hipsteraffärer eller moderna coffeehouses. Sakletaren och den som exempelvis vill få en dos god tobak ges dock rikligt med belöning. I en värld där tempot och informationsflödet står på intill bristningsgränsen känns det dessutom lite befriande att flanera fram på en gata där tiden bestämt sig för att dra i handbromsen.

Vi börjar vår lilla tur vid Hobbyboden Secondhand på Södra Vägen 95 som i imponerande tjugoåtta år har hållit hov på gatan. I två välfyllda rum trängs vykort, dvd filmer, musikmagasin och vinyler till överkomliga priser. När vi frågar ägaren till butiken hur den genomsnittlige besökaren ser ut tittar han på oss och levererar sedan kommentaren lite skälmskt:
– Ja, såna som du som bara tittar och inte köper något.
Orden rymmer möjligen ett korn av sanning men bloggförfattaren får då inflika till sitt försvar att han på Hobbyboden gjort några av sina allra största skivfynd genom åren. Lyckokänslorna som for igenom kroppen när den heliga graalen av Solskenspop/Sunshinepop dök upp här för endast fem kronor på vinyl går inte att överskatta. Och om undertecknad inte är Hobbybodens största kund ja, då är han/hon/hen som jagar vykort från förr nämnda person.

Några meter därifrån på Mölndalsvägen 3 ligger meckat för tobaksälskare, Sveriges äldste tobaksföretag, Mellgrens. Ett rikt sortiment av pipor, cigarrer och snus möter dig när du kliver in i butiken.
– Hit kommer livsnjutare säger Henrik Petterson som står bakom disken för dagen.
I ett rum innanför butiken, låt oss kalla det opiumrummet, sitter två distingerade herrar bolmandes på varsin cigarr. Dom fortsätter på njutningsresonemanget:
– Det är harmoni att komma hit säger mannen i svart t-shirt. Säg att jag har en puls på 90 när jag kommer hit, när jag får njuta av en cigarr så är den nere på 40.
Dom är också noga att betona att det här inte handlar om tobak som du drar ner i lungorna. Med Tobaksplatset som ligger en bit längre ner på Getebergsäng så är det inte fel att kalla denna gata tobaksgatan framför andra i Göteborg menar Mellgrensmännen.

Oxygene Dykskola, Salong Här. Allt är inte bara tobak och sakletaraffärer på gatan. Vi väljer dock att avsluta vår lilla sightseeing i Getebergsäng och början av Mölndalsvägen i smaklökarnas tecken.
Inhyst i ett stort gulbrunt höghus på Mölndalsvägen 24, ser det inte mycket ut för världen. Gör entré och tvivlen undanröjs.
Med en sju rätters lunchmeny som sträcker sig från persisk mat till husmanskost, en närapå trettiorätters salladsbuffé och fem sorters purfärska kakor så är San Souan en lunchrestaurant du har svårt att hitta i centrum. Ägaren Mehrad är väl medveten om hur viktigt det är att erbjuda ett alternativ när restauranten ligger en bit utanför centrum :
– Dom flesta kunder har inte så mycket pengar, så vi försöker hålla en så varierad lunchbuffé som möjligt till humana priser säger han.
Det blir sålunda slutorden på denna lilla resa.
Tre skäl, tre orsaker då att nästa gång kanske trycka på stoppknappen när spårvagnsföraren ropar ut Getebergsäng i högtalarna.

Romy Schneider – stjärna med tragiskt öde

Etiketter

#Blogg100, #filmstjärnor, filmklichéer, La chanson d'Hélène, Romy Schneider, Rundqvist & co

”Jag vet ingenting om livet men jag vet allting om film.”
Citatet skulle kunna komma från flertalet av de filmstjärnor som trängs i Rundqvist & Co:s webshop – kanske allra främst då Marilyn Monroe och Peter Sellers. Båda Marilyn och Peter fick sin självbild styrkt av ljuset som strömmade från vita duken.
Filmstjärnan som yttrade ovanstående ord är dock inte lika känd. Men hon var en av Frankrikes och den tyskspråkiga världens allra största stjärnor.

Blicken som möter oss på kortet ”Christine – flicka i Wien 1958” är påträngande och bestämd. Möjligen kan man ana en viss sårbarhet bakom den isande blicken. Hon hette Romy Schneider och hade ett livsöde och historia mer dramatisk än de flestas.
Redan från början av sitt liv präglades Romy Schneiders liv av dramatik. Från familjehemmet i Wien där hon föddes 1938 skymtades Hitlers semesterställe Oberzalsberg. Romys Schneiders mamma Magda sades ha också ha ett förhållande med Hitler, som vid ett tillfälle utnämnde henne till sin favoritskådesperska.

Det var i rollen som drottningen Elisabeth av Österrike i filmen ”Sissi ”som Romy Schneiders stora genombrott som skådespelerska kom. Sedan följde roller i filmer av bland annat Orson Welles. Skådespelarkarriären bedrevs från Frankrike där hon också levde.
En pusselbit till vem människan och skådespelerskan Romy Schneider var hittar vi framförallt i filmen ”The things of life” från 1955. I filmen sjunger Romy den bitterljuva, vackra chansonen”La chanson d’Hélène”. Sången om hennes stora kärlek som precis ska komma tillbaka till henne då han dör i en bilolycka.
”La chanson d’Hélène” blev ett slags omen inför de tragiska händelser som väntade Romy. 1979 hängde sig hennes tidigare man Harry Meyen och två år senare dog deras son då han försökte klättra över staketet till ett hus och istället trillade och spetsades på staketet.
Romy Schneider kom aldrig riktigt över denna händelse. 43 år gammal dog hon i en överdos av tabletter.

Här kan du se Romy Schneider då hon sjunger ”La chanson d’Hélène”. LÄnken går till Youtube, på grund av ”inbäddning inaktiverad på begäran”.

Ta dig vatten över huvudet på söndag!

Etiketter

#Blogg100, internationella vattendagen, Mölndalsån, Rundqvist & co, Rundqvists Boktryckeri, vattendagen

Ibland flyter Mölndalsån förbi Rundqvists alldeles ”oskyldigt blå”.

Utanför Rundqvists Boktryckeri speglar sig vårsolen vackert i Mölndalsån.
Om tur och tillfälle ges kanske den metare vi fick syn på för några veckor sedan dyker upp med sitt fiskespö i högsta hugg. Inte för att fiska och sedan tillreda de gäddor och abborrar som simmar i ån nuförtiden. Nej, därtill är vattnet lite för smutsigt. Snarare då kanske för att fyllas av metarglädje och känslan av att nu, ja nu verkar knopparna äntligen vara på väg att brista.

På 1700-talet var vattnet i Mölndalsån i ett annat läge. Då var en av de stora nöjena bland göteborgarna att hyra roddbåtar vid Drottningtorget och ro till Mölndals forsar för att fiska laxöring. På vägen dit kunde man stanna vid Liseberg och ta ett dopp då både badplatser och strandbotten erbjöds. Så klart var Mölndalsåns vatten då.
Sedan kom industrialiseringen, fabrikerna och förvandlade det en gång klara dricksvattnet i Mölndalsån till avloppsvattnen.

Det är först under den senare delen av 1900 talet som Mölndalsån återhämtat sig. Föroreningarna började sakta lämna vattnet och nu kan fisk återigen leva där.
Lite historik att ha med sig bakhuvudet inför nu på söndag den 22 mars. Då infaller nämligen den internationella vattendagen.
Vatten finns i tennisbollar, i fåglar och i din kärestas läppar. Människokroppen består från 50 till 65 procent av vatten. 70 procent av jordklotet är täckt av vatten .
Vi kan klara oss utan mat ett längre tag men vatten, det går inte.
Läge då kanske att öppna vattenkranen på söndag, låta den rinna ett tag och sedan hälla upp ett kallt glas för att avnjuta och att påminna sig om det som är själva grunden till mänskligt liv.

Water (videoclip) from xelson on Vimeo.