Etiketter
Gutenbergs bibel, handsättare, Jan Tschichold, Konstindustriskolan, Rundqvists Boktryckeri, Skolan för bokindustri, Stanley Morrison, Thomas Bewick, Times New Roman, typografkurs, Waldemar Zachrisson
”Typografi kan definieras som konsten att rätt disponera ett typografiskt material så, att det passar sitt ändamål, att ordna textmassan, fördela mellanslagen och behandla typsnittet så att läsarens förståelse för texten underlättas maximalt. Typografin syftar därför till att uppnå ett huvudsakligen funktionellt och bara i undantagsfall rent estetiskt mål – att njuta av formen är sällan läsarens främsta tanke. All typografisk form som hotar att komma mellan författaren och läsaren är, oavsett avsikten, dålig typografi”.
Så säger upphovsmannen till typsnittet Times New Roman, Stanley Morrison, i inledningen till en skrift jag fick när jag gick typografkursen på Konstindustriskolan.
Jag var nere i källaren hemma och tittade i gamla låder efter bilder och böcker när denna lilla skrift dök upp. Den är från min skoltid när jag gick grundkursen, Skolan för bokindustri, 34 veckor för att bli typograf. Kursen räknades som ett lärlingsår och sen var det två år som lärling ute på arbetsplats. Man kunde välja mellan handsättare och tryckare och jag valde handsättare.
Det var en rolig tid på skolan när man fick lära sig alla de olika typsnitten och tidsepokerna, och att lära sig alla de så kallade lågmaterialen som ska vara mellan orden och raderna.
På den tiden fick alla elever lärlingsplats. Jag hamnade på Wezäta-Melins, som då låg på Mölndalsvägen nära Krokslätt.
Gutenbergs uppfinning, från mitten av 1400-talet, med lösa blytyper är fantastisk. När de första boktryckarna skapade sina trycktyper utgick de från samtida gotiska handskrifter och försökte efterlikna dem.
Ett av Gutenbergs mästerverk är den 42-radiga bibeln. Han lämnade utrymme för överskrifter, initialer och inramning som skulle målas dit efter tryckningen. Det tog inte så lång tid innan man kom på hur man kunde trycka bilden inne i texten istället för att låta teckna dem efter tryckningen.
Funktionalismen fick sitt genombrott i Paris runt 1925 och det innebar en definitiv brytning med de äldre konststilarna. Man ansåg då att allt funktionellt var vackert. 1928 kom den tyske bokkonstnären Jan Tschichold ut med en bok angående den nya inriktningen om typografin. Han var så entusiastisk inför det nya att han lät konstruera en ”geometrisk” kostym där fickorna var i A4 och A5-format, då det systemet låg honom varmt om hjärtat.
Dagens skrifttecknare har i sitt skapande arbete att ta lika mycket hänsyn till läsbarhetskravet som till de estetiska önskemålen. Eftersom ännu ingen tycks veta hur den bokstavsform skall se ut som till hundra procent fyller dessa funktions- och skönhetskrav, föds med jämna mellanrum nya typsnitt.
Träskäraren Thomas Bewick, Newcastle, England, påbörjade i slutat av 1700-talet arbete med träsnitt, vilket under ett par århundraden skjutits åt sidan.
Han och hans elever använde mycket hårda träslag och skar inte som förut med träsnidarkniv utan med gravstickel av samma typ som kopparstickarna använde. Dessa träsnitt närmar sig i viss mån kopparsticket, vilket under den nyklassicistiska smakriktningens inflytande trängdes tillbaka från böckerna.
Skolan för bokindustri startades 1907, av den göteborgske boktryckaren Waldemar Zachrisson, och var en specialskola som ingick i Konstindustriskolan i Göteborg. Kursen var inledningsvis en kvällskurs fram till 1949. Hela typografutbildningen var då fyra år men tre år när jag gick kursen 1966. Under de två åren som lärling på arbetsplats ingick två åttaveckorskurser på skolan.
Jag är inte säker på när kursen upphörde.